Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Strängnäs Tidning

Jag är i tidningen

Den 2 september hamnade jag i tidningen, det var verkligen inte planerat. Men när man slår samman sina olika (eller egentligen inte så olika) yrkeskunskaper samt brinner för ordet, för läsandet och skrivandet kan det bli så…

 

 

Körkort

Sponsrat inlägg i samarbete med Trafiko.se

Att ha körkort gör dig oberoende.

Alla som vill borde få ta körkort. Det är roligt att ta körkortet. Visst är det nervöst i början när man ska köra för första gången och läskigt att ge sig ut på motorväg. När man har gjort det några gånger är det inte så läskigt längre, bara otroligt härligt.

Jag tror att alla som har tagit sitt körkort kommer ihåg den allra första gången man körde sin bil helt själv, vilken känsla! Att ha körkort och bil gör dig oberoende. Du behöver inte be någon köra dig eller lita på de kommunala färdmedel som finns. Du kan ta med dig mycket saker och packa i bilen, mer än vad du skulle kunna släpa på ett tåg eller en buss.

Numera finns det handledarkurs för de som ska övningsköra med någon. Det var en riktigt bra idé som någon kom på. Det är viktigt att den som kör med dig också vet hur man ska göra. Det kan vara lätt att köra, men svårare att lära ut.

För dig som ska ta ditt körkort nu vill jag säga lycka till! Det finns många bra hjälpmedel för att få sitt körkort numera. Appen som Trafiko har är verkligen helt fantastisk. Tänk att kunna plugga i mobilen. Inte behöva sitta med frågor i gamla trötta pärmar. Lyx säger jag!

I mobilen kan ni också boka handledarkursen och risktvåan. Ni kan lyssna på ljudbok om körkort och körkortsfrågor. Ni behöver helt enkelt bara den appen för att klara körkortsprovet. Sen behöver ni givetvis köra mycket för att få in den delen. Se till att hitta någon handledare som tycker att det är kul att vara ute och köra med er så att ni får köra mycket. Övning ger färdighet och det är verkligen sant när det kommer till körkortet!

Nu närmar det sig! Och om du skulle skriva en bok…?

Kriminalromanen jag skriver på i samarbete med Christina Gustavson är inom kort genomskriven från början till slut.

Som en film har boken växt fram. Bild för bild, scen för scen. Inre bilder har blivit till ord, meningar, stycken, sidor, kapitel och nu snart en bok. Helt utan synopsis, utan nedskriven plan. Därför blev det nu nödvändigt att planera upp de sista viktiga kapitlen för att få till slutet.
I helgen har jag klurat på upplösning, hur jag ska knyta ihop trådar och lägga in en slutlig cliffhanger som lockar läsaren att vilja läsa en uppföljare. En utmaning om någon men samtidigt kreativt och roligt arbete. Bilden visar en översikt över de sista kapitlen utan detaljer. De får du vänta på tills boken är färdig – och som jag hoppas du blir nyfiken på att läsa.
Om du skulle skriva en bok då…?
Om du skulle skriva en bok, vad skulle det vara för bok? Vad skulle den handla om? Och varför skulle du skriva den? Du behöver inte ens ha funderat på det, jag är nyfiken på både tankar kring bokskrivande som kommit en bit på väg och ”jag-tänker-inte-alls-skriva-en-bok-tankar”. För även om du aldrig funderat på det så kanske du ändå skulle ha en idé om ”den boken” om det mot förmodan blev så att du skrev den. Eller? Jag är nyfiken av naturen så shoot! – i kommentarerna nedan.

Hur gör du när du skriver en bok?

Behöver du rensa hjärnan för att kunna skriva? Eller rensar du hjärnan när du skriver?

För mig är svaret ja på båda frågorna. Om jag har för mycket i huvudet kan det vara svårt att fokusera. Det gillar jag så klart inte. Men ibland kan skrivandet istället underlätta rensandet av all bråte i skallen. Plötsligt har inte bara en text tagit form, kanske vet jag också vad jag gett för mycket uppmärksamhet.
Men ibland hjälper ingenting. Då är det bara att ge upp – för stunden och göra något annat. Påta i trädgården (nej jag vet, det är inte så mycket jag), måla, träna, träffa vänner eller kanske simma. Att doppa huvudet för en annan värld en liten stund, till exempel.
Hur är det för dig? Hur gör du?

Lite sommar kvar

Sponsrat inlägg i samarbete med poolgiganten

Jag vill förlänga sommaren

Jag vill inte att sommaren ska vara över redan. Det känns alltid som att sommarmånaderna går så otroligt fort och helt plötsligt är det höst. Jag vill inte att det ska vara höst redan, det är ju ändå en så stor del av året som är de kalla mörka månaderna. Hur kan man förlänga sommaren? Med en pool!

Sjö, hav eller pool

Jag vill inte bada i sjön eller havet längre, det har blivit för kallt för mig. Visst kan jag ta ett uppfriskande dopp, men jag vill inte simma i det kalla vattnet.

En pool är den perfekta lösningen för att göra sommaren längre. En uppvärmnd pool kan man använda långt in på hösten. Kan man ha en inomhuspool så kan man bada året runt, hur härligt vore inte det!

Jag tror att man inte kommer att ångra en investering i en pool. Jag skulle garanterat använda poolen från tidig vår till sen höst. Då blir sommaren faktiskt ganska lång, nästan ett halvår. Då blir inte heller höst och vinter så jobbiga månader som de annars kan vara. Att bygga en pool är att investera i livsglädje och energi tror jag.

Robot

Kan man ha en poolskötare i Sverige? Jag har aldrig hört talas om någon som har det här, men det finns säkert. Att sköta om en pool verkar vara ganska mycket jobb. Numera behöver man inte en poolskötare för det finns robotar till sådant. Precis som det finns robotar som är gräsklippre och dammsugare så finns det en poolrobot. Hur smart är inte det, man sätter igång roboten när man inte är i poolen och så har man en ren pool nästa gång man ska bada. Genialiskt!

Allting som underlättar ens vardag tycker jag är smart. På min pool skulle jag ha ett smart pooltäcke som jag kan styra med min telefon, en poolrobot som sköter städningen och fin trall runtom så att det är lätt att röra sig runt poolen.

Poolparty

Till skillnad från alla andra så skulle jag ha ett poolparty på hösten. Jag tror att mina vänner skulle uppskatta att bli bjudna på poolpart när hösten börjar komma och alla så kallade måsten drar igång. en sådan fest kan man leva på länge och återigen förlänga sommaren och minska på de mörka månadernas tristess.

Jag skulle rekommendera alla som kan att investera i en pool, jag tror verkligen att det är en värd investering för alla!

Tack för frågor (finns i tidigare inläggs kommentarer)

Jag ska besvara dem så gott jag kan och det här får bli det första av två inlägg om detta, annars blir det för långt och tradigt. Men allra först vill jag berätta varför just jag skriver.

Jag har aldrig behövt leta efter drivkraft eller motivation, det har alltid funnits i mig, redan innan jag ens kunde bokstävernas namn. Mina föräldrar gick till posten och hämtade postgiroblanketter som användes när man skulle sätta in eller ta ut pengar. Och så satt jag dagarna i ända och skrev och skrev och skrev, jag måste ha tyckt att just de var extra intressanta.
Intresset bara växte och så fort jag lärde mig läsa började jag också skriva. När jag var runt 12–13 blev skrivandet mer på riktigt och den första genre jag egentligen testade ordentligt var poesin. En genre som jag idag inte är särskilt bevandrad i. Istället fastnade jag för berättelsen som form och där befinner jag mig som mest än idag. Jag älskar berättelsen och romanformen och det är också den genre jag tycker att jag bemästrar bäst. Men jag rör mig gärna i andra genrer och testar även att skriva gränsöverskridande, med varierande resultat.
En sak som kan ställa till det när man skriver är att man har för mycket stoff och vill ha med allt i sitt manus. Det går ju inte och här finns det säkert en mängd varianter för att hantera detta, t.ex. att skriva ett synopsis (kort översikt av det viktiga i manuset) för tydlig riktning och att se vad som inte ”platsar”, att bestämma målgrupp för att kunna utesluta text som inte är relevant osv. Jag har alltid plågats av för många idéer och för många påbörjade texter men inte lika många färdigställda. Så en viktig sak är att bestämma sig för att välja och prioritera! Att välja sin målgrupp är ju även viktigt för att nå till de läsare man vill.
Jag skriver mycket på känsla. Jag planerar inte så mycket utan texten växer av sig själv och tar oanade vägar. Jag älskar att skriva på det sättet! Samtidigt har jag då ingen överblick vilket gör att jag kan gå vilse och få svårt att hitta tillbaka. Det är inget fel i det om manuset fungerar ändå, men så är det inte alltid. Därför kombinerar jag nu alltmer ”känsloskrivandet” med att skriva ett kortfattat synopsis för att inte ta in på någon villoväg. Jag vet nästan alltid hur texten ska sluta redan i början – då har jag en tydlig riktning, jag vet vart jag ska. Jag skriver oftast inte kronologiskt utan skriver först nyckelscenerna och bygger sedan på med byggstenar däremellan.
Men nu när jag skriver en deckare skriver jag faktiskt helt kronologiskt, från början till slut. Det är utmanande och annorlunda men också väldigt lärorikt. Om jag visste vem som var mördaren när jag började? Det och lite annat får ni veta i nästa inlägg.
Någon lär har sagt: att läsa är som att andas in, att skriva att andas ut. Så är det verkligen för mig!

Tänkte bjuda er på ett stycke (blir kanske fler senare) ur min bok “Som elefanterna bär sina betar”.

Kristin och Simon, som är mor och son är bokens huvudpersoner och det är ur deras perspektiv boken är skriven.

Här är det Kristin som berättar:

“Jag mindes att jag hade sökt efter lampsnöret, hoppats att jag inte
skulle kliva på något av alla fluglik jag glömt att sopa upp. Ljusskenet kom som en välsignelse, men jag hade inte kunnat skaka av mig den obehagliga känslan.
Med täcket som mantel klev jag i mammas svarta träskor, hälarna
stack ut och jag vred om dörrnyckeln. Augustinatten låg kylig, bara
någon vecka tidigare hade det varit högsommarvärme, nu slog sensommardoften emot mig och luktade höstregn. Så hördes ett välbekant hoande och jag påmindes genast om när pappa berättat om ugglorna i skogen när jag var liten, jag saknade alla hans spännande storys.
Jag halvsprang mot dass, skyndade mig att uträtta mina behov och
kutade tillbaka till Henriks värmande kropp. Varsamt nuddade jag
ärret med läpparna och nu vaknade han till och besvarade kyssen. Vi älskade för första gången i mitt barndomshem som från och med nu var vår gemensamma sommarbostad. Björne kunde dra en lättnadens suck, äntligen var jag vuxen på riktigt, lillsyrran stod på egna ben. Hade man, lägenhet i Enskede och en sommarstuga.”
Boken finns att köpa hos nätbokhandlarna eller streama som ljudbok.

Lanseringen med prinsessan Märta Louise av Norge

Från lanseringen av boken Sensitiva barn av Märtha Louise och Elisabeth Nordeng. Jag var moderator och medverkar även som sakkunnig i boken om högkänsliga barn i skolan. Ett ämne jag grottat ned mig i och också skrivit ett examensarbete kring vid Umeå universitet.
På plats var bland annat #AgnetaSjödin, #AlexandraPascalidou, #DanielParis och #HansShimoda samt givetvis förläggare Ane Frostad och manager Carina Scheele Carlsen.
Till startsidan